Det finns en hemlig dag mellan fredag och lördag. En osynlig dag. En dag som bara kan nås under kraftig berusning.
Det är under den här dagen som saker händer. Som äventyr händer.
Alla kan hitta den här dagen, men alla vill inte. Så är det. Många tycker om att ha sju dagar på en vecka. De känner sig trygga med det. Så måste det få vara.
Men den åttonde dagen finns där.
Det finns många sätt att fånga den åttonde dagen. Men det kräver alltid en övergång. Ett skifte. En påtagbar resa från ett stadie till ett annat.
Detta skifte kan te sig olika för olika människor och olika tillfällen. Ibland kan det ske genom att man följer med en främling. En annan gång kan man behöva hoppa på en mystisk spårvagn som inte borde finnas. Det kanske till och med krävs att man somnar in någonstans och vaknar upp på den mystiska plats och tid som är den åttonde dagen.
Varför man måste vara redlös vet man inte.
Kanske är det så att man behöver ett visst sinnestillstånd för att hitta dit. Kanske klarar det mänskliga sinnet inte av att hantera en åttonde dag i nyktert tillstånd. Kanske har människan ett filter som stänger ute alla dagar utöver de standardiserade sju. Detta kanske behöver dövas med rusdrycker, glädje och sång?
Det finns många frågor om den hemliga dagen.
Klart är i alla fall att de endast kan besvaras av folk som har varit där. Folk som stannat för den där sista drinken. Folk som ramlat in i den där konstiga spårvagnen och börjat prata med den där mannen som ser så underlig ut.
Folk som druckit sönder Fredag, dansat genom den hemliga dagen och ramlat ut i en Lördag med lösryckta minnen och konstiga saker i fickorna
Oftast är den åttonde dagen en natt, konstigt nog
.
