Vilodagen

Det är underligt hur söndagar bara verkar försvinna i det här hemmet. Det har blivit någon slags mellandag, när ingenting egentligen händer. Man bara slöar bort den med tv-tittande, spelande eller surfande. Oftast orkar man inte ens klä sig ordentligt. I vardagsrummet sitter Måns i mysbyxor och raggsockar och bredvid honom ligger Desirée i en morgonrock. I min säng ligger min sjuka flickvän och sover bort dagen medans jag sitter här och slår ihjäl ett par timmar med slösurfande. Visst, jag är påklädd... men bara för att jag var tvungen att gå ut och handla tidigare.

En helt vanlig fredagskväll...

Ikväll har jag vart hemma hos en god vän till mig i Göteborg. Hon hade bjudit in mig tillsammans med två andra på filmkväll. Innan filmen hann vi dessutom med en runda "Geni", vilket var ett TP-liknande sällskapsspel. Hela kvällen var jättetrevlig, men det här inlägget handlar egentligen om vad som hände efter allt detta.

På väg hem blev de andra hungriga och tyckte att vi kunde stanna till och äta på stationen i Kungsbacka. Det var ett tag sedan jag var på stationen vid 2-tiden på en fredagskväll sist så jag var inte riktigt beredd på det jag fick se. Fulla ungdomar som staplade runt och skrek överallt, folk som gruffade i matkön, folk som dreglandes försökte trycka i sig hamburgartallrikar med minst sagt negativa resultat.
Detta är givetvis ingen ovanlig syn på en tågstation en fredagskväll och oftast hade jag inte brytt mig ett dugg om det. Jag har själv varit en av dessa människor som febrilt försökt få i sig lite näring i slutet av en utekväll, mun- och finger-muskulaturens totala motsträvan till trots. Det var bara det att just i kväll så hade jag en annan syn på situationen. Allt stod i en sådan stark kontrast till min lugna kväll där tärningsrullandet tidigare hade varit det mest actionfyllda som inträffat.
När vi sedan stod där i kön och väntade på att den stackars kassapersonalen skulle försöka tyda vad det var personerna framför oss egentligen ville ha, så träffade jag på min kusin. Min allra yngsta kusin, han som alltid varit minstingen i släkten.

Jag kunde inte undgå att se symboliken. Att jag på något sätt lämnade över det här livet till nästa generation, här personifierat av min kusin bärandes på en fettindränkt pommes-tallrik och ett stort, lyckligt leende.

En grogg, en shot, en öl...

Här tänkte jag skriva ett blogginlägg, men jag är alldeles för alkoholpåverkad och trött så tji fick ni!