Ikväll har jag vart hemma hos en god vän till mig i Göteborg. Hon hade bjudit in mig tillsammans med två andra på filmkväll. Innan filmen hann vi dessutom med en runda "Geni", vilket var ett TP-liknande sällskapsspel. Hela kvällen var jättetrevlig, men det här inlägget handlar egentligen om vad som hände efter allt detta.
På väg hem blev de andra hungriga och tyckte att vi kunde stanna till och äta på stationen i Kungsbacka. Det var ett tag sedan jag var på stationen vid 2-tiden på en fredagskväll sist så jag var inte riktigt beredd på det jag fick se. Fulla ungdomar som staplade runt och skrek överallt, folk som gruffade i matkön, folk som dreglandes försökte trycka i sig hamburgartallrikar med minst sagt negativa resultat.
Detta är givetvis ingen ovanlig syn på en tågstation en fredagskväll och oftast hade jag inte brytt mig ett dugg om det. Jag har själv varit en av dessa människor som febrilt försökt få i sig lite näring i slutet av en utekväll, mun- och finger-muskulaturens totala motsträvan till trots. Det var bara det att just i kväll så hade jag en annan syn på situationen. Allt stod i en sådan stark kontrast till min lugna kväll där tärningsrullandet tidigare hade varit det mest actionfyllda som inträffat.
När vi sedan stod där i kön och väntade på att den stackars kassapersonalen skulle försöka tyda vad det var personerna framför oss egentligen ville ha, så träffade jag på min kusin. Min allra yngsta kusin, han som alltid varit minstingen i släkten.
Jag kunde inte undgå att se symboliken. Att jag på något sätt lämnade över det här livet till nästa generation, här personifierat av min kusin bärandes på en fettindränkt pommes-tallrik och ett stort, lyckligt leende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så jävla bra skrivet! Man blir för gammal för sån skit,väx upp med er!
Dricka gör man hemma.
Du vet väl att jag alltid tänker på dig stefan? :(...
oh, btw, jag vad där! :D:D omgomgomg, *fanboy*!
Oi, achei seu blog pelo google está bem interessante gostei desse post. Gostaria de falar sobre o CresceNet. O CresceNet é um provedor de internet discada que remunera seus usuários pelo tempo conectado. Exatamente isso que você leu, estão pagando para você conectar. O provedor paga 20 centavos por hora de conexão discada com ligação local para mais de 2100 cidades do Brasil. O CresceNet tem um acelerador de conexão, que deixa sua conexão até 10 vezes mais rápida. Quem utiliza banda larga pode lucrar também, basta se cadastrar no CresceNet e quando for dormir conectar por discada, é possível pagar a ADSL só com o dinheiro da discada. Nos horários de minuto único o gasto com telefone é mínimo e a remuneração do CresceNet generosa. Se você quiser linkar o Cresce.Net(www.provedorcrescenet.com) no seu blog eu ficaria agradecido, até mais e sucesso. If is possible add the CresceNet(www.provedorcrescenet.com) in your blogroll, I thank. Good bye friend.
uhm.. jag är inte säker på vem du är eller vad du vill säga, men jag är glad att du kommenterar ändå ^^
Nyahaha, spanioren diggar svenska bloggar. ^^; jk,jk. Bra skrivet igen, jag har samma känslor, fast oftast när jag sitter på bussen och den är överfylld med ungdomar (barn?). Samma tanke poppar alltid upp: "Men SNÄLLA." Då kniper jag ihop munnen och känner mig gammal. 22 år och är redan åldersknasig. Yippikeeyayee. -___-
finfint skrivet, min vän :)
jag skrockade högt!
Skicka en kommentar