Totalt Jävla Mörker

Nu slår klockan snart 21.30. En annan dag hade det kanske inte varit speciellt, men idag betyder det att mörkrets timma är slagen (fyndigt, jag vet).
Earth Hour alltså.
Här hemma flippar vi huvudströmbrytaren och fyller vardagsrummet med allehanda stearinljus. Timman kommer fyllas med ölspel och liknande och förhoppningsvis är vi fortfarande vid vår sinnens (hyfsat) fulla bruk när det är dags att återigen införa elektriciteten i våra liv.
Vi får se hur det går.
Vi ses på andra sidan mörkret... mwuahahahahaha!

Guds misstag... pt.2

Utanför mitt fönster ser jag snö.
Mycket snö.
Du vet vad jag tycker.
Du vet vad jag har sagt.
I'm coming for you, big guy.
Sanna mina ord.
Jag har en knogmacka med ditt namn på.

Guds misstag...

Pollen-chock och vinterväder!
Det är som att Gud utmanar mig.
Som att han vill att jag ska leta upp honom.
Men det är lugnt - en vacker dag får jag tag på honom.
Då jävlar.

Förbannade Drömmar!

Jag hatar att vakna helt vansinnig bara för man drömt något konstigt. När ilskan från en dröm håller sig kvar även efter man vaknat. Som att det är för mycket ilska för att kunna hållas kvar i drömmen. Det bara måste läcka över i verkligheten.

Det läskiga med sådana drömmar är att det inte verkar finnas någon övre gräns för hur arg man kan bli heller. En liten skitsak kan få en så arg att man tuggar fradga när man väl vaknar.

Som i natt.

Saker kanske snurrade lite ur kontroll där det sista, men Martin tog mitt täcke och jag blev förbannad, goddammit! Jag struntar väl i om han haltade, morsan behövde inte hålla honom bakom ryggen bara för det! Att hon avbröt mig varje gång jag försökte berätta något gjorde ju inte saken bättre heller. Att hon dessutom vände ryggen åt mig och gick därifrån när det väl var min tur att prata var faktiskt väldigt otrevligt.
Och pappa sen! Var han verkligen tvungen att sitta och kolla på den där hiphop-spelningen?! Kunde han inte åtminstone låtit mig förklara varför jag var så arg?
Att winamp sedan vägrade fungera och jag aldrig fick spela min musik var fan droppen!
Aaaaaaaaarghh!!

Okej, så här i efterhand kanske det var lite onödigt att dra Jimmy i håret och trycka ner honom i golvet, men han var i vägen... och man säger inte till en kille att han är arg i onödan när han spottar syra och skjuter blixtrar ur ögonen. Då får man skylla sig själv lite, tycker jag.

Men det var faktiskt oväntat förlösande att skriva det här. Ilskan har runnit undan och givit plats åt ett fånigt leende.
"Sätt ord på dina känslor", säger psykologerna. Det kanske ligger något i det.

Snark.

Man tror ju gärna att kroppen skulle vilja sova ut riktigt rejält efter ett dygnande. Men icke sa Nicke. Fyra timmars sömn på två dygn får allt räcka, sa kroppen och vägrade somna om.
Det kommer bli en intressant arbetsdag idag...

Jag väntar i hörnet!

Hmm... nu så här i efterhand (när jag är nykter) så förstår jag inte riktigt varför jag skrev det förra inlägget. Jag fick inte sagt något vettigt. Inget roligt eller informativt. Jag förklarade bara vad jag hade gjort under helgen och just när jag skrev det så verkade det helt självklart att det skulle skrivas. Folk behövde få veta. Det var deras rättighet, för tusan!

Nåja.

Nu kommer iaf ett viktigt meddelande till alla där ute på internet. Är ni beredda? Säkert? Trumvirvel *Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr*

Jag är lite kär i Sarah Silverman.

Där. Jag sa det. Jag skäms inte. Hon äger.
Hon är tokigt söt och rolig så det förslår (är det ett riktigt uttryck?). Just nu sitter jag och gapskrattar mig igenom The Sarah Silverman Program. Helt stört roligt. Jag har precis kollat igenom första säsongen och tänker spendera kvällen med säsongo numero dos.
Suktandes.
Om det ändå kunde bli vi två.
Om du läser det här, Sarah - ring mig. Vi är menade för varandra.

<3

Pantsless o'clock

Ja, vart ska man börja egentligen? Det finns en del saker jag hade tänkt ta upp i det här inlägget, men jag vet inte riktigt hur jag ska starta. Vi kan göra som så att vi delar upp det, för att förenkla det lite.
Idag ska vi alltså prata om;

Schlager kontra Våld
samt
Slitsam Helg kontra Solig Morgon

Helgen har i vanligt manér alltså spenderats hemma hos Morgan och Bella och började med att vi åkte in till värdparet i fredags kväll. Efter en rejäl förfest med ett vänskapsgäng som även inkluderade tre skåningar på besök söderifrån, så fortsatte festen på Dancing Dingo inne i centrala Göteborg. Här blev kvällen inte bara våt utan också en aning luddig. Jag kan ärligt talat inte säga att jag kommer ihåg sådär jättemycket av kvällens slutskede, men jag vaknade iaf i soffan hemma hos Morgan och Bella, så kvällen kan inte urartat helt.

Efter den sedvanliga Systemet-räden runt 14-snåret så var det bara att börja förbereda sig för lördagkvällens aktiviteter, vilka i stort sett helt och hållet byggdes upp runt Melodifestivalen. Pengar satsades och alkohol förtärdes.
Jag hade inte en aning om att jag kunde bli så uppspelt över schlager som jag faktiskt blev, men jag antar att det bara handlar om rätt sällskap och rätt promillehalt.
När vi efter allting var slut stod och vrålade vår glädje över att "rätt låt vann" och frenetiskt hånade de i sällskapet som valt fel låt, så verkade kvällen nått sin höjdpunkt.
Två timmar senare satt vi utan byxor, om möjligt ännu mer uppspelta, och skrålade framför UFC 96.

När våldet slutligen ebbade ut och det inte längre fanns något som höll testosteronet flödande märkte vi att klockan var såpass mycket att tågen inte bara slutat gå, utan även börjat igen. Glada i hågen strosade vi ut i verkligheten och upplevde därmed en väldigt mysig morgon. Vi missade vårt tåg med tio minuter och tvingades därför vänta på nästa, vilket ledde till en frukost bestående av kaffe och kanelbulle samt interaktion med en trevlig kassörska.
Kl. 8 på söndag morgon är 95% av folket upptagna med sömn eller jobb vilket gör att världen är alldeles utomordentligt trevlig just då.

Hur som helst.

Anledningen till att jag fortfarande sitter uppe nu, trots en ganska slitsam helg, är för att jag ska upp och jobba kl. 5.00 imorgon. Skulle jag gå och lägga mig nu så skulle jag sova till 16-tiden och skulle därför inte kunna somna ordentligt ikväll, vilket givetvis leder till dålig sömn, dålig jobbattityd, sparken och slutligen uteliggeri.
Alltså tänker jag dygna.
Kan jag bara hålla mig vaken i 12 timmar till så ska nog allt lösa sig. Wish me luck. Nu ska jag duscha och sedan tänker jag äta en riktig frukost. Har ni tur så kanske jag tom uppdaterar bloggen under dagens gång, men det är osannolikt då jag är ett tråkigt svin.
Tjipp tjipp.

Det våras för Stefan

Visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
-Karin Boye

(I stort sett det enda jag kommer ihåg från poesi-lektionerna i skolan. )
Jag såg videung idag. Asfräckt! Våren är på intågande! Nu är det dags. Snart är det öl på uteserveringar, stranddagar, långpromenader, grillfester, hawaiiskjortor, solglasögon och shorts.
Nu jävlar sätter det igång.

Vad gillar ni med sommaren?
Jimmy får inte svara för han kommer bara negga ner kommentar-fönstret. (Ja, jag vet att du kommer svara först ändå...)

Billy Boy

Den här dagen har jag tillägnat Bill Hicks. Jag har sett tre föreställningar (One Night Stand, Relentless och Revelations) samt en dokumentär (Just A Ride) och känner mig därför väldigt "Bill-Hicks-ig". Det är mitt eget ord och betyder ungefär "Någon som tycker att världen är trasig".

Så världen är alltså trasig.
Men inte förstörd.
Saker och ting går att fixa.

Oj, det blev nästan en haiku... här kommer en:

Världen är trasig,
men den är inte förstörd.
Den går att fixa.

Jag är en riktig poet, I know. (Vill ni se en poesibok så får ni donera pengar)

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Jag tycker bara att folk skulle kunna vara lite trevligare mot varandra. Kanske tänka lite mer. Inte vara så rädda för allt.

Bill Hicks var iaf en hyvens karl och det är synd att han dog såpass ung som han gjorde.
Men men... röker man hela livet så tar cancern en till slut.
Röker man inte hela livet så kan cancern ta en iaf.
Det gäller väl bara att ha kul så länge, antar jag. Att inte ta livet på för stort allvar.

Aaaaaanyway... sovdags.
Jag kanske jobbar imorgon.
Vem vet..?

Minimalistiskt...

Efter ett lätt felsteg med rakapparaturen så sitter jag nu här med mindre skägg än jag vill.
"Men om jag rakar lite här också så blir det nog bättre..." är en mening som bara kan resultera i stadigt ökande panik.

Men men... det växer väl ut igen, antar jag... och folk får något att skratta åt under tiden.