Idag var det en sådan där jobbig morgon när man vaknar helt förvirrad, prematurt uppsliten ur sin allra bästa djupsömn. Det är kallt och det låter förfärligt utifrån. Man stapplar lätt paniskt upp och smäller igen fönstret som åkt upp en aning under natten och släppt in den fasansfulla Farbror Frost.
Sedan står man där. Kall och förvirrad. Det är mörkt, men ändå kisar man. Man försöker febrilt behålla den lilla värme man har kvar genom att hålla om bålen och gnida sina armar. Inget hjälper och allt är fasansfullt. Verkligheten är hemsk och trist och grå.
Men efter en dusch och en kopp kaffe så sätter verkligheten igång igen på något vis. Man mår, om inte bra, så iallafall bättre. Allt verkar inte lika mörkt. Inte lika kallt. Inte lika blö... jo, blött är det fortfarande. Usch.
Men nu bär det av mot jobbet, vare sig jag vill eller inte.
Ha det bra i höstmörkret.
3 kommentarer:
Naaah så illa är det bara att väl ändå inte med hösten :), Den har ju också sin egen charm / Morgonroth
Jo, när man står inne på volvo så märker man väl inte av höstens baksidor, värre med ett jobb utomhus ;)
Personligen fasar jag inför den korta biten mellan stationen och skolan när det spöregnar, och när man sedan skall sätta sig ned i tre timmar och frysa i dåligt ventilerade, kalla föreläsningssalar. Hösten är inte alls trevlig...
Sitter på en igenimmad buss, en buss som i sin tur är insvept i "tjocka", som farbror melker hade uttryckt det.
Skicka en kommentar