Fyllesvammel...

Ikväll har jag vart hos min vän Malin på inflyttningsfest, vilket var väldigt trevligt. Under kvällen träffade jag ett flertal vänner till Malin, vilket i sin tur var ännu trevligare. Men mitt i allting fick jag en tankeställare.
Jag har haft en tendens att tro att mina egna vänner är de bästa som finns. Att de människor jag valt att kalla vänner är de bästa personerna som finns i min omgivning och åldersgrupp. Att jag har valt ut dessa människor bland alla andra för att de är de trevligaste, snällaste, smartaste, roligaste och mest lojala människor man kan tänka sig. Att jag valt ut dessa bland alla andra, helt enkelt.
Men de människor jag valt att kalla väner kanske inte alls är de bästa som finns runt omkring mig. Mina vänner kanske bara är mina vänner för att de är de människor jag växt upp med. De människor jag har haft runt mig under mina viktiga år.
Dessa människor som utgör min hela värld kanske bara är mina vänner av en slump, och inte alls för att jag valt att umgås med dem.
Dessa människor kanske inte alls är speciella, utan bara vanliga människor, precis som alla andra.
De kanske bara är här på grund av yttre omständigheter, och inte alls på grund av att jag skulle ha valt det.
De kanske är precis likadana som alla människor man ser på stan.
Människor som man fäller dömande kommentarer om.
Människor som man pratar illa om.
Människor som man bara ser som bikarakatärer i livet.
Detta kanske är en naiv tanke iofs, men sedan slogs jag av en annan tanke.
Skulle detta göra mina vänner mindre värda?
Skulle detta göra mina vänner oviktiga?
Skulle detta göra mina vänner till samma sorts människor som alla andra?
Jag behövde inte tänka länge för att komma fram till en slutsats.
Är mina vänner mindre värda?
Nej.
Självklart inte.
Vissa av mina vänner har jag valt att leva med.
Vissa har jag växt upp med.
Men alla är givetvis lika viktiga för mig.
Dessa människor har jag valt att kalla vänner för att de finns där när jag behöver dem.
Dessa människor har jag valt att kalla vänner för att jag vill finnas där när de behöver mig.
Dessa människor vet saker om mig som ingen annan vet, och jag vet saker om dem. Jag ha delat en del av mitt liv med dom, och de en del med mig.
Att de är precis som alla andra betyder inte att de är betyder mindre, utan att alla andra betyder mer.
Folk som man ser på stan kanske inte är människor som jag skulle välja att kalla vänner, men de är med stor sannolikhet vänner åt någon annan. De är säkerligen den viktigaste människan i världen för någon annan där ute. De är säkerligen någon som växt upp tillsammans med någon annan. De är säkerligen någon som vet hemligheter om andra personer. De är personer som folk väljer att kalla vänner.

Jag kanske skriver detta för att jag druckit och för att jag ikväll är känsligare än annars, men det gör inte saken mindre viktig. Mina vänner betyder allt för mig och det hoppas jag de vet.

Jag har alltid varit stolt över att jag varit stabil och säker på den jag är. Men en stor anledning till att jag är den jag är och att jag vet detta är antagligen mina vänner. Mina vänner finns alltid där och förklarar för mig när jag gör fel och prisar mig när jag gör rätt.
Jag hoppas bara att jag kan vara lika viktig för mina vänner som de är för mig.

Men nu är jag väldigt trött och jag har verkligen blottat en stor del av mig själv, så nu tänker jag sova.
God natt.