En blöt utekväll.

För ett tag sedan var jag och några kompisar nere vi havet för att dricka lite och ha det mysigt i solen. Tyvärr så blev det ingen sol och vi fick istället nöja oss med regn och kyla.
Men eftersom vi redan var där så tänkte vi minsann sätta oss och dricka ändå.
I regnet.
I kylan.
"Jävla skitkompisar som inte fattar att det är skitväder" tänkte jag, men höll tyst, satte mig ner i vätan och öppnade en öl.

Efter hand så fylldes gruppen på med fler och fler vänner som alla, glada i hågen, tyckte att det var helt ok att sitta ute i naturen och dricka.
Trots att naturen uppenbarligen sa nej.

Vid det här laget så hade det regnat såpass mycket att det bildats något av en flod brevid oss. Den ringlade sig ner mot havet likt en ilsken, högljudd orm som drog med sig allt möjligt. Hattar, paraplyer och stora grenar - inget verkade gå säkert. Hade det väl hamnat i floden så hamnade obönhörligen i havet till slut.

Hur som helst.
Medan jag satt där och surade och såg på saker som svischade förbi på väg mot Tritons kalla grepp så kom Mogge och Bella.
Bärandes på en stor väska i mellan sig och ropandes om att "...nu jävlar skulle det festas" så möts de allra först av Jimmy.

Här greppar Jimmy tag i den stora kudden de har liggandes på väskan och slungar snabbt som blixten ut den i floden.

Först förstår ingen vad som har hänt.
Vad gjorde han egentligen?
Vad var det han kastade ut?
Sedan vrålar Mogge till.
"Vad fan?! Det där var ju våran soffdyna!"
Jiimy i sin tur svarar ilsket och bitskt.
"Hur känns det när folk jävlas med dig, nu då?"

Medans Jimmy och Morgan står och skriker på varandra så sätter jag fart ner för floden för att få tag på soffdynan. Eller jag försöker iaf. Mina ben viker sig bara, vilket jag snabbt förstår måste vara pga alkoholen. Jag lunkar istället ner i maklig takt på jakt efter den där övergödda, jävla kudden muttrandes om att "...det är då fan att folk inte kan bete sig".
Kudden i sin tur flyter hela tiden en bit framför mig, men trots att jag går så snabbt jag kan så kommer jag inte ikapp den.

Vid det här laget så är jag så förbannad att jag skulle kunna skalla varenda en av mina vänner.
Vad fan skulle vi ut och supa i regnet för?!
Vad fan håller Jimmy på med?!
Kan de inte lösa sina problem som vettigt folk istället för att bråka som småbarn?!
Varför i helvete är det jag som får gå och fixa tillbaka dynan för medans de står och vrålar på varandra?!

Då ser jag min egen dyna flyta förbi mig.

Gud vände sig om och höll för öronen.
Han visste vad som skulle hända.
Någon skulle dö för det här.

Sedan kom Cangren i kapp mig. Skrattandes undrade han vad fan jag höll på med. Varför jag var så arg.

Jag var kall och blöt och så vansinnig att jag skakade och han hade mage att fråga varför...

Fast inget av det här har hänt egentligen.
Det var här jag vaknade.
Arg som fan och lätt illamående eftersom jag inte kan sova mitt på dagen.
En enda tanke satt inetsad i mitt huvud.

Jimmy måste dö.