Ibland har man hur mycket som helst att skriva om.
Ibland har man ingenting.
Det här är en sådan dag.
Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte skrivit något på så länge, vilket jag lovade mig själv att aldrig få, när jag startade den här bloggen.
Men vad ska man då skriva om? Det är inte som om det inte händer något i mitt liv. Tvärtom, så rullar saker och ting på som bara den. Men det är ingenting jag har lust att skriva om.
Inte alls faktiskt.
Så vad gör man då? Svamlar loss? Jag antar det...
Jag vill starta en cirkus.
Jag vill bli cirkusdirektör.
Jag vill ha en gigantisk cirkuskaravan som drar runt i världen och lämnar folk hänförda.
Fast en cirkus utan alla äckliga djur. Djur luktar illa och gör mig snuvig.
Jag gillar clowner och trollkarlar och lindansare och svärdsslukare och fakirer och jonglörer och trapetssvingare och poeter och musiker och övertatuerade män och skäggiga damer.
Inte djur.
Min cirkus ska bli episk och legendarisk och mytomspunnen.
Min cirkus ska bli bäst.
Om ni kan något så får ni gärna vara en del av min cirkus. Fast det får ni ändå. Även om ni inte kan något spektakulärt eller vackert eller konstigt. Ni kan säkert göra något som ingen annan kan, fast ni inte vet om det.
Hur som helst så kommer det att bli den bästa cirkusen någonsin, och när folk pratar om cirkusar om hundra år eller om tusen år, så kommer dom att prata om min cirkus först.
Min cirkus kommer att ha varit i alla länder.
Min cirkus kommer vara gratis.
Folk ska inte behöva betala för att få vara glada.
Min cirkus kommer att ha en dockteater, för dagens barn får knappt se sådant.
Det kommer vara världens bästa dockteater och alla kommer skratta och gråta med dockorna.
Vuxna kommer att komma ihåg hur det är att vara barn och barn kommer att känna sig stora och vuxna.
Min cirkus kommer inte att ha turneringsdatum.
Min cirkus kommer när den kommer, och är aldrig för sen eller för tidig eller på fel plats.
Min cirkus kommer bara att växa. Den kommer bli större och större och alla som vill följa med får följa med.
Min cirkus kommer att vara en explosion av färger, ljud och lukter som alla kommer etsa sig fast i folks minnen.
När dom sedan känner en viss lukt eller hör något speciellt ljud så kommer de tänka tillbaka på min cirkus och le.
När deras vänner frågar varför de ler så kommer de berätta om cirkusen och om hur bra allt var. Om hur glada alla var och hur roligt det skulle vara att få se cirkusen igen.
Så kommer min cirkus vara.
Ni får följa med om ni vill.
Allihopa.
tisdag, juni 09, 2009
onsdag, maj 20, 2009
tisdag, maj 05, 2009
Sent ska svenskarna glömmas.
Jag tänker inte sitta här och detaljerat gå igenom precis alls som hände under Danmarks-resan i helgen.
Men jag kan säga att det var ett rejält slitet gäng som halta och lytta staplade av färjan i Söndags.
Ett slitet gäng med stora, fåniga leenden.
Ett gäng som alla hade levlat lite.
Det är förstås omöjligt att inte göra det under en resa som innehöll saker som Huligan-stekning, Tequila-race, faktiskt sjöröveri, flaggstöld och en krigsförklaring mot den danska övärlden.
Det enda som kunde gjort den här resan hårdare är skörbjugg, vilket jag är ganska glad att jag slapp.
Anledningen till att det har tagit ett par dagar innan jag satt mig ner för att skriva det här är för att det är först nu jag återhämtat mig från den kraftiga sömnbrist och näringsbrist jag drog på mig under helgen.
Men jag klagar inte.
Det betyder bara att jag verkligen satsade mitt yttersta.
Tömde mig.
Gav allt jag hade.
...och jävlar vad bra det blev.
Men det vore givetvis skamligt om jag inte avslutade det här med att tacka allihopa för resan.
Till er som hängde på - Askul att ni hängde med. Tack som fan.
Till er som inte gjorde det - Det är lugnt, vi tar det på Hultsfred istället. Var beredda.
Till er som tog emot oss - Tack för allt. Hoppas vi inte drog på alltför hårt. Ni kanske borde kolla eran mjölk, dock.
...och sist med inte minst - Grattis, Jennie!
Men jag kan säga att det var ett rejält slitet gäng som halta och lytta staplade av färjan i Söndags.
Ett slitet gäng med stora, fåniga leenden.
Ett gäng som alla hade levlat lite.
Det är förstås omöjligt att inte göra det under en resa som innehöll saker som Huligan-stekning, Tequila-race, faktiskt sjöröveri, flaggstöld och en krigsförklaring mot den danska övärlden.
Det enda som kunde gjort den här resan hårdare är skörbjugg, vilket jag är ganska glad att jag slapp.
Anledningen till att det har tagit ett par dagar innan jag satt mig ner för att skriva det här är för att det är först nu jag återhämtat mig från den kraftiga sömnbrist och näringsbrist jag drog på mig under helgen.
Men jag klagar inte.
Det betyder bara att jag verkligen satsade mitt yttersta.
Tömde mig.
Gav allt jag hade.
...och jävlar vad bra det blev.
Men det vore givetvis skamligt om jag inte avslutade det här med att tacka allihopa för resan.
Till er som hängde på - Askul att ni hängde med. Tack som fan.
Till er som inte gjorde det - Det är lugnt, vi tar det på Hultsfred istället. Var beredda.
Till er som tog emot oss - Tack för allt. Hoppas vi inte drog på alltför hårt. Ni kanske borde kolla eran mjölk, dock.
...och sist med inte minst - Grattis, Jennie!
onsdag, april 22, 2009
En blöt utekväll.
För ett tag sedan var jag och några kompisar nere vi havet för att dricka lite och ha det mysigt i solen. Tyvärr så blev det ingen sol och vi fick istället nöja oss med regn och kyla.
Men eftersom vi redan var där så tänkte vi minsann sätta oss och dricka ändå.
I regnet.
I kylan.
"Jävla skitkompisar som inte fattar att det är skitväder" tänkte jag, men höll tyst, satte mig ner i vätan och öppnade en öl.
Efter hand så fylldes gruppen på med fler och fler vänner som alla, glada i hågen, tyckte att det var helt ok att sitta ute i naturen och dricka.
Trots att naturen uppenbarligen sa nej.
Vid det här laget så hade det regnat såpass mycket att det bildats något av en flod brevid oss. Den ringlade sig ner mot havet likt en ilsken, högljudd orm som drog med sig allt möjligt. Hattar, paraplyer och stora grenar - inget verkade gå säkert. Hade det väl hamnat i floden så hamnade obönhörligen i havet till slut.
Hur som helst.
Medan jag satt där och surade och såg på saker som svischade förbi på väg mot Tritons kalla grepp så kom Mogge och Bella.
Bärandes på en stor väska i mellan sig och ropandes om att "...nu jävlar skulle det festas" så möts de allra först av Jimmy.
Här greppar Jimmy tag i den stora kudden de har liggandes på väskan och slungar snabbt som blixten ut den i floden.
Först förstår ingen vad som har hänt.
Vad gjorde han egentligen?
Vad var det han kastade ut?
Sedan vrålar Mogge till.
"Vad fan?! Det där var ju våran soffdyna!"
Jiimy i sin tur svarar ilsket och bitskt.
"Hur känns det när folk jävlas med dig, nu då?"
Medans Jimmy och Morgan står och skriker på varandra så sätter jag fart ner för floden för att få tag på soffdynan. Eller jag försöker iaf. Mina ben viker sig bara, vilket jag snabbt förstår måste vara pga alkoholen. Jag lunkar istället ner i maklig takt på jakt efter den där övergödda, jävla kudden muttrandes om att "...det är då fan att folk inte kan bete sig".
Kudden i sin tur flyter hela tiden en bit framför mig, men trots att jag går så snabbt jag kan så kommer jag inte ikapp den.
Vid det här laget så är jag så förbannad att jag skulle kunna skalla varenda en av mina vänner.
Vad fan skulle vi ut och supa i regnet för?!
Vad fan håller Jimmy på med?!
Kan de inte lösa sina problem som vettigt folk istället för att bråka som småbarn?!
Varför i helvete är det jag som får gå och fixa tillbaka dynan för medans de står och vrålar på varandra?!
Då ser jag min egen dyna flyta förbi mig.
Gud vände sig om och höll för öronen.
Han visste vad som skulle hända.
Någon skulle dö för det här.
Sedan kom Cangren i kapp mig. Skrattandes undrade han vad fan jag höll på med. Varför jag var så arg.
Jag var kall och blöt och så vansinnig att jag skakade och han hade mage att fråga varför...
Fast inget av det här har hänt egentligen.
Det var här jag vaknade.
Arg som fan och lätt illamående eftersom jag inte kan sova mitt på dagen.
En enda tanke satt inetsad i mitt huvud.
Jimmy måste dö.
Men eftersom vi redan var där så tänkte vi minsann sätta oss och dricka ändå.
I regnet.
I kylan.
"Jävla skitkompisar som inte fattar att det är skitväder" tänkte jag, men höll tyst, satte mig ner i vätan och öppnade en öl.
Efter hand så fylldes gruppen på med fler och fler vänner som alla, glada i hågen, tyckte att det var helt ok att sitta ute i naturen och dricka.
Trots att naturen uppenbarligen sa nej.
Vid det här laget så hade det regnat såpass mycket att det bildats något av en flod brevid oss. Den ringlade sig ner mot havet likt en ilsken, högljudd orm som drog med sig allt möjligt. Hattar, paraplyer och stora grenar - inget verkade gå säkert. Hade det väl hamnat i floden så hamnade obönhörligen i havet till slut.
Hur som helst.
Medan jag satt där och surade och såg på saker som svischade förbi på väg mot Tritons kalla grepp så kom Mogge och Bella.
Bärandes på en stor väska i mellan sig och ropandes om att "...nu jävlar skulle det festas" så möts de allra först av Jimmy.
Här greppar Jimmy tag i den stora kudden de har liggandes på väskan och slungar snabbt som blixten ut den i floden.
Först förstår ingen vad som har hänt.
Vad gjorde han egentligen?
Vad var det han kastade ut?
Sedan vrålar Mogge till.
"Vad fan?! Det där var ju våran soffdyna!"
Jiimy i sin tur svarar ilsket och bitskt.
"Hur känns det när folk jävlas med dig, nu då?"
Medans Jimmy och Morgan står och skriker på varandra så sätter jag fart ner för floden för att få tag på soffdynan. Eller jag försöker iaf. Mina ben viker sig bara, vilket jag snabbt förstår måste vara pga alkoholen. Jag lunkar istället ner i maklig takt på jakt efter den där övergödda, jävla kudden muttrandes om att "...det är då fan att folk inte kan bete sig".
Kudden i sin tur flyter hela tiden en bit framför mig, men trots att jag går så snabbt jag kan så kommer jag inte ikapp den.
Vid det här laget så är jag så förbannad att jag skulle kunna skalla varenda en av mina vänner.
Vad fan skulle vi ut och supa i regnet för?!
Vad fan håller Jimmy på med?!
Kan de inte lösa sina problem som vettigt folk istället för att bråka som småbarn?!
Varför i helvete är det jag som får gå och fixa tillbaka dynan för medans de står och vrålar på varandra?!
Då ser jag min egen dyna flyta förbi mig.
Gud vände sig om och höll för öronen.
Han visste vad som skulle hända.
Någon skulle dö för det här.
Sedan kom Cangren i kapp mig. Skrattandes undrade han vad fan jag höll på med. Varför jag var så arg.
Jag var kall och blöt och så vansinnig att jag skakade och han hade mage att fråga varför...
Fast inget av det här har hänt egentligen.
Det var här jag vaknade.
Arg som fan och lätt illamående eftersom jag inte kan sova mitt på dagen.
En enda tanke satt inetsad i mitt huvud.
Jimmy måste dö.
torsdag, april 09, 2009
Flashback
En dag när jag var liten, efter ett kraftigt regn, sa Store-Martin "Vi ska vara Maskräddare".
Jag hörde "...Maskriddare" och spenderade resten av dagen med att tro att vi var just detta medan vi sprang omkring och plockade maskar till höger och vänster.
Spola fram 20 år.
Jag är på väg till jobbet och ser alla maskar som sökt sig upp ur jorden efter nattens regnväder och kommer plötsligt att tänka på händelsen från min barndom.
Det var ingen stor händelse. Ingen viktig eller traumatisk händelse. Mitt liv förändrades inte den dagen. Men ändå har det lagt sig på minnet.
De säger att ju äldre man blir desto bättre minns man sin barndom.
Det kanske ligger något i det.
Som en liten sidonot så kan det tilläggas att även jag fallit offer för nätepidemin som är MyBrute. Jag tycker inte det är mer än rätt att ni går in på den här sidan och utmanar mig. Jag har trots allt en blogg och det är väl sådant här man ska använda den till... eller?
Jag hörde "...Maskriddare" och spenderade resten av dagen med att tro att vi var just detta medan vi sprang omkring och plockade maskar till höger och vänster.
Spola fram 20 år.
Jag är på väg till jobbet och ser alla maskar som sökt sig upp ur jorden efter nattens regnväder och kommer plötsligt att tänka på händelsen från min barndom.
Det var ingen stor händelse. Ingen viktig eller traumatisk händelse. Mitt liv förändrades inte den dagen. Men ändå har det lagt sig på minnet.
De säger att ju äldre man blir desto bättre minns man sin barndom.
Det kanske ligger något i det.
Som en liten sidonot så kan det tilläggas att även jag fallit offer för nätepidemin som är MyBrute. Jag tycker inte det är mer än rätt att ni går in på den här sidan och utmanar mig. Jag har trots allt en blogg och det är väl sådant här man ska använda den till... eller?
torsdag, april 02, 2009
Akut viral nasopharyngit
Idag skulle jag egentligen jobbat, men var tvungen att ringa och säga att jag var för sjuk.
Det suger.
Det är nu det börjar bli trevligt att jobba ju! Man är ute i solen hela dagarna och leker i sandlådan. Under solmånaderna är mitt jobb så nära man som vuxen kan komma att återuppleva sin barndoms glansdagar.
Anyway... nu vet jag inte alls vad jag ska hitta på idag. Jimmy vill städa, vilket jag givetvis inte alls har lust med. Inte än iaf.
Jag får väl kolla på någon film antar jag...
Jag sa att jag skulle stanna hemma imorgon också, så har ni några bra filmtips så tar jag gladeligen emot dom.
Nu ska jag nog kolla på Ong-Bak 2. Jag hoppas att den är bättre än den andra Ong-Bak 2.
Vad nu?
Förklara?
Javisst!
Ett tag efter den första Ong-Bak så var Tony Jaa med i en annan film vid namn Tom Yun Goong (som jag tom recencerade här under min senaste sjukperiod) som lanserades under namnet Ong-Bak 2, för att på så sett honka på första filmens framgång. Det hela blir ännu mer förvirrande eftersom filmen lanserades under namnen The Protector i USA, Warrior King i Storbritannien och Honour Of The Dragon i resten av resten av europa.
Nu kom iaf den riktiga uppföljaren förra året som då alltså också släpps under namnet Ong-Bak 2 och för att riktigt fucka upp folks hjärnor är en prequel!
Men nu återstår det alltså att se om filmen i fråga är bra också.
Men först ska jag springa iväg och hämta en ny toarulle...
Det suger.
Det är nu det börjar bli trevligt att jobba ju! Man är ute i solen hela dagarna och leker i sandlådan. Under solmånaderna är mitt jobb så nära man som vuxen kan komma att återuppleva sin barndoms glansdagar.
Anyway... nu vet jag inte alls vad jag ska hitta på idag. Jimmy vill städa, vilket jag givetvis inte alls har lust med. Inte än iaf.
Jag får väl kolla på någon film antar jag...
Jag sa att jag skulle stanna hemma imorgon också, så har ni några bra filmtips så tar jag gladeligen emot dom.
Nu ska jag nog kolla på Ong-Bak 2. Jag hoppas att den är bättre än den andra Ong-Bak 2.
Vad nu?
Förklara?
Javisst!
Ett tag efter den första Ong-Bak så var Tony Jaa med i en annan film vid namn Tom Yun Goong (som jag tom recencerade här under min senaste sjukperiod) som lanserades under namnet Ong-Bak 2, för att på så sett honka på första filmens framgång. Det hela blir ännu mer förvirrande eftersom filmen lanserades under namnen The Protector i USA, Warrior King i Storbritannien och Honour Of The Dragon i resten av resten av europa.
Nu kom iaf den riktiga uppföljaren förra året som då alltså också släpps under namnet Ong-Bak 2 och för att riktigt fucka upp folks hjärnor är en prequel!
Men nu återstår det alltså att se om filmen i fråga är bra också.
Men först ska jag springa iväg och hämta en ny toarulle...
lördag, mars 28, 2009
Totalt Jävla Mörker
Nu slår klockan snart 21.30. En annan dag hade det kanske inte varit speciellt, men idag betyder det att mörkrets timma är slagen (fyndigt, jag vet).
Earth Hour alltså.
Här hemma flippar vi huvudströmbrytaren och fyller vardagsrummet med allehanda stearinljus. Timman kommer fyllas med ölspel och liknande och förhoppningsvis är vi fortfarande vid vår sinnens (hyfsat) fulla bruk när det är dags att återigen införa elektriciteten i våra liv.
Vi får se hur det går.
Vi ses på andra sidan mörkret... mwuahahahahaha!
Earth Hour alltså.
Här hemma flippar vi huvudströmbrytaren och fyller vardagsrummet med allehanda stearinljus. Timman kommer fyllas med ölspel och liknande och förhoppningsvis är vi fortfarande vid vår sinnens (hyfsat) fulla bruk när det är dags att återigen införa elektriciteten i våra liv.
Vi får se hur det går.
Vi ses på andra sidan mörkret... mwuahahahahaha!
fredag, mars 27, 2009
Guds misstag... pt.2
Utanför mitt fönster ser jag snö.
Mycket snö.
Du vet vad jag tycker.
Du vet vad jag har sagt.
I'm coming for you, big guy.
Sanna mina ord.
Jag har en knogmacka med ditt namn på.
Mycket snö.
Du vet vad jag tycker.
Du vet vad jag har sagt.
I'm coming for you, big guy.
Sanna mina ord.
Jag har en knogmacka med ditt namn på.
tisdag, mars 24, 2009
Guds misstag...
Pollen-chock och vinterväder!
Det är som att Gud utmanar mig.
Som att han vill att jag ska leta upp honom.
Men det är lugnt - en vacker dag får jag tag på honom.
Då jävlar.
Det är som att Gud utmanar mig.
Som att han vill att jag ska leta upp honom.
Men det är lugnt - en vacker dag får jag tag på honom.
Då jävlar.
måndag, mars 23, 2009
Förbannade Drömmar!
Jag hatar att vakna helt vansinnig bara för man drömt något konstigt. När ilskan från en dröm håller sig kvar även efter man vaknat. Som att det är för mycket ilska för att kunna hållas kvar i drömmen. Det bara måste läcka över i verkligheten.
Det läskiga med sådana drömmar är att det inte verkar finnas någon övre gräns för hur arg man kan bli heller. En liten skitsak kan få en så arg att man tuggar fradga när man väl vaknar.
Som i natt.
Saker kanske snurrade lite ur kontroll där det sista, men Martin tog mitt täcke och jag blev förbannad, goddammit! Jag struntar väl i om han haltade, morsan behövde inte hålla honom bakom ryggen bara för det! Att hon avbröt mig varje gång jag försökte berätta något gjorde ju inte saken bättre heller. Att hon dessutom vände ryggen åt mig och gick därifrån när det väl var min tur att prata var faktiskt väldigt otrevligt.
Och pappa sen! Var han verkligen tvungen att sitta och kolla på den där hiphop-spelningen?! Kunde han inte åtminstone låtit mig förklara varför jag var så arg?
Att winamp sedan vägrade fungera och jag aldrig fick spela min musik var fan droppen!
Aaaaaaaaarghh!!
Okej, så här i efterhand kanske det var lite onödigt att dra Jimmy i håret och trycka ner honom i golvet, men han var i vägen... och man säger inte till en kille att han är arg i onödan när han spottar syra och skjuter blixtrar ur ögonen. Då får man skylla sig själv lite, tycker jag.
Men det var faktiskt oväntat förlösande att skriva det här. Ilskan har runnit undan och givit plats åt ett fånigt leende.
"Sätt ord på dina känslor", säger psykologerna. Det kanske ligger något i det.
Det läskiga med sådana drömmar är att det inte verkar finnas någon övre gräns för hur arg man kan bli heller. En liten skitsak kan få en så arg att man tuggar fradga när man väl vaknar.
Som i natt.
Saker kanske snurrade lite ur kontroll där det sista, men Martin tog mitt täcke och jag blev förbannad, goddammit! Jag struntar väl i om han haltade, morsan behövde inte hålla honom bakom ryggen bara för det! Att hon avbröt mig varje gång jag försökte berätta något gjorde ju inte saken bättre heller. Att hon dessutom vände ryggen åt mig och gick därifrån när det väl var min tur att prata var faktiskt väldigt otrevligt.
Och pappa sen! Var han verkligen tvungen att sitta och kolla på den där hiphop-spelningen?! Kunde han inte åtminstone låtit mig förklara varför jag var så arg?
Att winamp sedan vägrade fungera och jag aldrig fick spela min musik var fan droppen!
Aaaaaaaaarghh!!
Okej, så här i efterhand kanske det var lite onödigt att dra Jimmy i håret och trycka ner honom i golvet, men han var i vägen... och man säger inte till en kille att han är arg i onödan när han spottar syra och skjuter blixtrar ur ögonen. Då får man skylla sig själv lite, tycker jag.
Men det var faktiskt oväntat förlösande att skriva det här. Ilskan har runnit undan och givit plats åt ett fånigt leende.
"Sätt ord på dina känslor", säger psykologerna. Det kanske ligger något i det.
måndag, mars 16, 2009
Snark.
Man tror ju gärna att kroppen skulle vilja sova ut riktigt rejält efter ett dygnande. Men icke sa Nicke. Fyra timmars sömn på två dygn får allt räcka, sa kroppen och vägrade somna om.
Det kommer bli en intressant arbetsdag idag...
Det kommer bli en intressant arbetsdag idag...
söndag, mars 15, 2009
Jag väntar i hörnet!
Hmm... nu så här i efterhand (när jag är nykter) så förstår jag inte riktigt varför jag skrev det förra inlägget. Jag fick inte sagt något vettigt. Inget roligt eller informativt. Jag förklarade bara vad jag hade gjort under helgen och just när jag skrev det så verkade det helt självklart att det skulle skrivas. Folk behövde få veta. Det var deras rättighet, för tusan!
Nåja.
Nu kommer iaf ett viktigt meddelande till alla där ute på internet. Är ni beredda? Säkert? Trumvirvel *Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr*
Jag är lite kär i Sarah Silverman.
Där. Jag sa det. Jag skäms inte. Hon äger.
Hon är tokigt söt och rolig så det förslår (är det ett riktigt uttryck?). Just nu sitter jag och gapskrattar mig igenom The Sarah Silverman Program. Helt stört roligt. Jag har precis kollat igenom första säsongen och tänker spendera kvällen med säsongo numero dos.
Suktandes.
Om det ändå kunde bli vi två.
Om du läser det här, Sarah - ring mig. Vi är menade för varandra.
<3
Nåja.
Nu kommer iaf ett viktigt meddelande till alla där ute på internet. Är ni beredda? Säkert? Trumvirvel *Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr*
Jag är lite kär i Sarah Silverman.
Där. Jag sa det. Jag skäms inte. Hon äger.
Hon är tokigt söt och rolig så det förslår (är det ett riktigt uttryck?). Just nu sitter jag och gapskrattar mig igenom The Sarah Silverman Program. Helt stört roligt. Jag har precis kollat igenom första säsongen och tänker spendera kvällen med säsongo numero dos.
Suktandes.
Om det ändå kunde bli vi två.
Om du läser det här, Sarah - ring mig. Vi är menade för varandra.
<3
Pantsless o'clock
Ja, vart ska man börja egentligen? Det finns en del saker jag hade tänkt ta upp i det här inlägget, men jag vet inte riktigt hur jag ska starta. Vi kan göra som så att vi delar upp det, för att förenkla det lite.
Idag ska vi alltså prata om;
Schlager kontra Våld
samt
Slitsam Helg kontra Solig Morgon
Helgen har i vanligt manér alltså spenderats hemma hos Morgan och Bella och började med att vi åkte in till värdparet i fredags kväll. Efter en rejäl förfest med ett vänskapsgäng som även inkluderade tre skåningar på besök söderifrån, så fortsatte festen på Dancing Dingo inne i centrala Göteborg. Här blev kvällen inte bara våt utan också en aning luddig. Jag kan ärligt talat inte säga att jag kommer ihåg sådär jättemycket av kvällens slutskede, men jag vaknade iaf i soffan hemma hos Morgan och Bella, så kvällen kan inte urartat helt.
Efter den sedvanliga Systemet-räden runt 14-snåret så var det bara att börja förbereda sig för lördagkvällens aktiviteter, vilka i stort sett helt och hållet byggdes upp runt Melodifestivalen. Pengar satsades och alkohol förtärdes.
Jag hade inte en aning om att jag kunde bli så uppspelt över schlager som jag faktiskt blev, men jag antar att det bara handlar om rätt sällskap och rätt promillehalt.
När vi efter allting var slut stod och vrålade vår glädje över att "rätt låt vann" och frenetiskt hånade de i sällskapet som valt fel låt, så verkade kvällen nått sin höjdpunkt.
Två timmar senare satt vi utan byxor, om möjligt ännu mer uppspelta, och skrålade framför UFC 96.
När våldet slutligen ebbade ut och det inte längre fanns något som höll testosteronet flödande märkte vi att klockan var såpass mycket att tågen inte bara slutat gå, utan även börjat igen. Glada i hågen strosade vi ut i verkligheten och upplevde därmed en väldigt mysig morgon. Vi missade vårt tåg med tio minuter och tvingades därför vänta på nästa, vilket ledde till en frukost bestående av kaffe och kanelbulle samt interaktion med en trevlig kassörska.
Kl. 8 på söndag morgon är 95% av folket upptagna med sömn eller jobb vilket gör att världen är alldeles utomordentligt trevlig just då.
Hur som helst.
Anledningen till att jag fortfarande sitter uppe nu, trots en ganska slitsam helg, är för att jag ska upp och jobba kl. 5.00 imorgon. Skulle jag gå och lägga mig nu så skulle jag sova till 16-tiden och skulle därför inte kunna somna ordentligt ikväll, vilket givetvis leder till dålig sömn, dålig jobbattityd, sparken och slutligen uteliggeri.
Alltså tänker jag dygna.
Kan jag bara hålla mig vaken i 12 timmar till så ska nog allt lösa sig. Wish me luck. Nu ska jag duscha och sedan tänker jag äta en riktig frukost. Har ni tur så kanske jag tom uppdaterar bloggen under dagens gång, men det är osannolikt då jag är ett tråkigt svin.
Tjipp tjipp.
Idag ska vi alltså prata om;
Schlager kontra Våld
samt
Slitsam Helg kontra Solig Morgon
Helgen har i vanligt manér alltså spenderats hemma hos Morgan och Bella och började med att vi åkte in till värdparet i fredags kväll. Efter en rejäl förfest med ett vänskapsgäng som även inkluderade tre skåningar på besök söderifrån, så fortsatte festen på Dancing Dingo inne i centrala Göteborg. Här blev kvällen inte bara våt utan också en aning luddig. Jag kan ärligt talat inte säga att jag kommer ihåg sådär jättemycket av kvällens slutskede, men jag vaknade iaf i soffan hemma hos Morgan och Bella, så kvällen kan inte urartat helt.
Efter den sedvanliga Systemet-räden runt 14-snåret så var det bara att börja förbereda sig för lördagkvällens aktiviteter, vilka i stort sett helt och hållet byggdes upp runt Melodifestivalen. Pengar satsades och alkohol förtärdes.
Jag hade inte en aning om att jag kunde bli så uppspelt över schlager som jag faktiskt blev, men jag antar att det bara handlar om rätt sällskap och rätt promillehalt.
När vi efter allting var slut stod och vrålade vår glädje över att "rätt låt vann" och frenetiskt hånade de i sällskapet som valt fel låt, så verkade kvällen nått sin höjdpunkt.
Två timmar senare satt vi utan byxor, om möjligt ännu mer uppspelta, och skrålade framför UFC 96.
När våldet slutligen ebbade ut och det inte längre fanns något som höll testosteronet flödande märkte vi att klockan var såpass mycket att tågen inte bara slutat gå, utan även börjat igen. Glada i hågen strosade vi ut i verkligheten och upplevde därmed en väldigt mysig morgon. Vi missade vårt tåg med tio minuter och tvingades därför vänta på nästa, vilket ledde till en frukost bestående av kaffe och kanelbulle samt interaktion med en trevlig kassörska.
Kl. 8 på söndag morgon är 95% av folket upptagna med sömn eller jobb vilket gör att världen är alldeles utomordentligt trevlig just då.
Hur som helst.
Anledningen till att jag fortfarande sitter uppe nu, trots en ganska slitsam helg, är för att jag ska upp och jobba kl. 5.00 imorgon. Skulle jag gå och lägga mig nu så skulle jag sova till 16-tiden och skulle därför inte kunna somna ordentligt ikväll, vilket givetvis leder till dålig sömn, dålig jobbattityd, sparken och slutligen uteliggeri.
Alltså tänker jag dygna.
Kan jag bara hålla mig vaken i 12 timmar till så ska nog allt lösa sig. Wish me luck. Nu ska jag duscha och sedan tänker jag äta en riktig frukost. Har ni tur så kanske jag tom uppdaterar bloggen under dagens gång, men det är osannolikt då jag är ett tråkigt svin.
Tjipp tjipp.
onsdag, mars 11, 2009
Det våras för Stefan
Visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
-Karin Boye
(I stort sett det enda jag kommer ihåg från poesi-lektionerna i skolan. )
Jag såg videung idag. Asfräckt! Våren är på intågande! Nu är det dags. Snart är det öl på uteserveringar, stranddagar, långpromenader, grillfester, hawaiiskjortor, solglasögon och shorts.
Nu jävlar sätter det igång.
Vad gillar ni med sommaren?
Jimmy får inte svara för han kommer bara negga ner kommentar-fönstret. (Ja, jag vet att du kommer svara först ändå...)
Varför skulle annars våren tveka?
-Karin Boye
(I stort sett det enda jag kommer ihåg från poesi-lektionerna i skolan. )
Jag såg videung idag. Asfräckt! Våren är på intågande! Nu är det dags. Snart är det öl på uteserveringar, stranddagar, långpromenader, grillfester, hawaiiskjortor, solglasögon och shorts.
Nu jävlar sätter det igång.
Vad gillar ni med sommaren?
Jimmy får inte svara för han kommer bara negga ner kommentar-fönstret. (Ja, jag vet att du kommer svara först ändå...)
tisdag, mars 10, 2009
Billy Boy
Den här dagen har jag tillägnat Bill Hicks. Jag har sett tre föreställningar (One Night Stand, Relentless och Revelations) samt en dokumentär (Just A Ride) och känner mig därför väldigt "Bill-Hicks-ig". Det är mitt eget ord och betyder ungefär "Någon som tycker att världen är trasig".
Så världen är alltså trasig.
Men inte förstörd.
Saker och ting går att fixa.
Oj, det blev nästan en haiku... här kommer en:
Världen är trasig,
men den är inte förstörd.
Den går att fixa.
Jag är en riktig poet, I know. (Vill ni se en poesibok så får ni donera pengar)
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Jag tycker bara att folk skulle kunna vara lite trevligare mot varandra. Kanske tänka lite mer. Inte vara så rädda för allt.
Bill Hicks var iaf en hyvens karl och det är synd att han dog såpass ung som han gjorde.
Men men... röker man hela livet så tar cancern en till slut.
Röker man inte hela livet så kan cancern ta en iaf.
Det gäller väl bara att ha kul så länge, antar jag. Att inte ta livet på för stort allvar.
Aaaaaanyway... sovdags.
Jag kanske jobbar imorgon.
Vem vet..?
Så världen är alltså trasig.
Men inte förstörd.
Saker och ting går att fixa.
Oj, det blev nästan en haiku... här kommer en:
Världen är trasig,
men den är inte förstörd.
Den går att fixa.
Jag är en riktig poet, I know. (Vill ni se en poesibok så får ni donera pengar)
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Jag tycker bara att folk skulle kunna vara lite trevligare mot varandra. Kanske tänka lite mer. Inte vara så rädda för allt.
Bill Hicks var iaf en hyvens karl och det är synd att han dog såpass ung som han gjorde.
Men men... röker man hela livet så tar cancern en till slut.
Röker man inte hela livet så kan cancern ta en iaf.
Det gäller väl bara att ha kul så länge, antar jag. Att inte ta livet på för stort allvar.
Aaaaaanyway... sovdags.
Jag kanske jobbar imorgon.
Vem vet..?
fredag, mars 06, 2009
Minimalistiskt...
Efter ett lätt felsteg med rakapparaturen så sitter jag nu här med mindre skägg än jag vill.
"Men om jag rakar lite här också så blir det nog bättre..." är en mening som bara kan resultera i stadigt ökande panik.
Men men... det växer väl ut igen, antar jag... och folk får något att skratta åt under tiden.
"Men om jag rakar lite här också så blir det nog bättre..." är en mening som bara kan resultera i stadigt ökande panik.
Men men... det växer väl ut igen, antar jag... och folk får något att skratta åt under tiden.
lördag, februari 28, 2009
Dagen efter igår...
Ja, här sitter jag alltså och stönar högt för mig själv. Huvudet känns som det ska sprängas och illamåendet är vidrigt ihållande, trots att magen tömts ett par gånger redan.
Jag är dålig på att dricka och sämre på att vara bakfull. En ynklig skugga av en man.
Jag är dålig på att dricka och sämre på att vara bakfull. En ynklig skugga av en man.
onsdag, februari 04, 2009
Underlig
Underlig -
Idag har jag haft en underlig dag. Kanske inte en jättekonstig, förunderlig och besynnerlig dag i ordens sanna bemärkelse, men definitivt "från normen avvikande".
Vilket jag antar är ordens sanna bemärkelse... jag börjar om...
Min dag idag har varit från normen avvikande.
-Jag har börjat läsa The Graveyard Book, som handlar om en pojke som växer upp på en kyrkogård.
-Jag spenderade hela kvällen igår med att läsa om Urban Exploring.
-Jag slutade kl.14.00 idag.
-Min buss från jobbet går förbi Tingberget (och därför även Kungsbackaskogen).
Allt detta kulminerade i att jag tänkte "Hmm... Om man skulle ta och ta vägen om den gamla kolera-kyrkogården uppe i kba-skogen, på vägen hem...".
Sagt och gjort. På väg hem från jobbet hoppade jag av vid kba-skogen och började vandra upp mot kyrkogården.
Det första jag la märke till var den gigantiska Vodaphone-masten som rests precis brevid sagda fornminne.
Att ett 35 meter högt rackartyg av stål byggts upp 2 meter ifrån den 180 år gamla kyrkogården kändes faktiskt riktigt vidrigt.
Den kommer rivas en vacker natt.
Hur som helst... Jag gick in på den lilla kyrkogården (kan det fortfarande kallas kyrkogård om ingen kyrka har med den att göra?) och vandrade omkring och småfilosoferade. Jag lade märke till att några gravar är betydligt senare anlagda än andra. Jag trodde att det bara var offer för koleraepidemien 1834 som låg där, men jag hittade gravar från så sent som 1944.
Efter en stund satte jag mig ner på en bänk och skickade iväg ett par sms till vänner för att berätta om min upptäckt.
En liten ensam snöflinga landade på displayen på min mobil.
Ett par sekunder senare kom ytterligare en.
Det började snöa. Först lite. Sedan ökade det.
Det var bland de mysigaste stunder jag upplevt i mitt liv och jag ville inte alls gå hem.
Jag bestämde mig för att ta en rejäl promenad i skogen, men efter att ha träffat tre personer på bara någon minut så förstod jag att det stora elljusspåret inte alls var vad jag var ute efter. Istället vek jag av och började strosa rakt in i skogen.
"Om man skulle ta och gå riktigt vilse här inne istället..."
Tanken slog ner som en blixt från klar himmel och verkade egendomligt självklar. Skogen är inte stor och dessutom inringad av motorväg och bostadsområden från alla håll. Ut kommer man alltid.
Sagt och gjort.
Jag började gå helt utan att tänka på vart och till slut ställde jag mig uppe på en sten, blickade ut över området och utbrast "Aye, we're good and lost now!".
Det tog mig en och en halv timma att ta mig igenom träsk, kärr och sumpmark (lite berg och skog också). Jag var svettig hungrig och trött och tyckte inte alls att ljudet från motorvägen, långt där borta, närmade sig det minsta.
Men jag ångrade mig inte.
Det var underligt roligt, faktiskt.
När jag till slut anade ett hus mellan tallarna och utbrast "Civilisation!" var jag helt slutkörd.
Jag stapplade ut ur skogen och ramlade in på en liten tomt med en ensam liten gunga. Huset mitt på tomten var rosa.
Jätterosa.
Jag hade aldrig sett det förut.
Brevid det Rosa huset fanns ett brunt, precis lika okänt hus.
Jag hade hittat civilisationen, men hade inte en aning om vart den var någonstans.
Efter att ha skuttat över staketet och spenderat 5 minuter med att leta efter något slags landmärke hittade jag en vägskylt.
Lilla Gräskärrsvägen.
Om man går raka vägen genom Kungsbackaskogen så är det där man hamnar. Jag kollade precis upp det på Hitta.se.
Man kan omöjligt gå en längre väg genom skogen, såvida man inte går i cirklar.
Vid det här laget var jag väldigt trött och väldigt hungrig och bestämde mig för att be om hjälp. Jag skickade iväg ett snabbt sms till Jimmy och bad honom kolla upp vart fasen jag var någonstans.
"Tyvärr, jag sitter och fikar ^^" fick jag till svar.
Jag ringde Patrik istället, men det visade sig att han jobbade, så han hade ingen Internet-tillgång.
"Du är nog borta i Kolla, någonstans..." var hans tips.
Jag hade inte mycket till val utan började att vandra och hittade till slut en vägskylt som visade vägen hem.
Det tog ungefär en timma att komma in till den riktiga civilisationen (Kungsbacka innerstad, med omnejd).
Fortfarande kan jag inte säga att jag ångrade det dock. Det var ganska underhållande att gå längs vägen och sjunga Luffarvisan så högt man kunde. Att jag dessutom hittade ett par övergivna hus och andra liknande mysigheter var ju givetvis ett plus.
När jag började närma mig Tingberget igen och kände att mitt stora varv var avslutat så ringde jag Martin och frågade om jag kunde komma hem till honom och stjäla lite mat och vila en stund, på vilket jag fick ett positivt svar.
Hemma hos Martin, Mor och Felix blev jag bjuden på pannkakor och sedan följde jag med Felix ut på stan och drack ett par öl.
Nu är jag hemma.
Mina ben gör ont.
Imorgon kommer de värka rejält, men det kommer det vara värt.
Jag har villat bort mig i skogen och druckit öl med min religiösa "styvfar".
Från normen avvikande.
Idag har jag haft en underlig dag. Kanske inte en jättekonstig, förunderlig och besynnerlig dag i ordens sanna bemärkelse, men definitivt "från normen avvikande".
Vilket jag antar är ordens sanna bemärkelse... jag börjar om...
Min dag idag har varit från normen avvikande.
-Jag har börjat läsa The Graveyard Book, som handlar om en pojke som växer upp på en kyrkogård.
-Jag spenderade hela kvällen igår med att läsa om Urban Exploring.
-Jag slutade kl.14.00 idag.
-Min buss från jobbet går förbi Tingberget (och därför även Kungsbackaskogen).
Allt detta kulminerade i att jag tänkte "Hmm... Om man skulle ta och ta vägen om den gamla kolera-kyrkogården uppe i kba-skogen, på vägen hem...".
Sagt och gjort. På väg hem från jobbet hoppade jag av vid kba-skogen och började vandra upp mot kyrkogården.
Det första jag la märke till var den gigantiska Vodaphone-masten som rests precis brevid sagda fornminne.
Att ett 35 meter högt rackartyg av stål byggts upp 2 meter ifrån den 180 år gamla kyrkogården kändes faktiskt riktigt vidrigt.
Den kommer rivas en vacker natt.
Hur som helst... Jag gick in på den lilla kyrkogården (kan det fortfarande kallas kyrkogård om ingen kyrka har med den att göra?) och vandrade omkring och småfilosoferade. Jag lade märke till att några gravar är betydligt senare anlagda än andra. Jag trodde att det bara var offer för koleraepidemien 1834 som låg där, men jag hittade gravar från så sent som 1944.
Efter en stund satte jag mig ner på en bänk och skickade iväg ett par sms till vänner för att berätta om min upptäckt.
En liten ensam snöflinga landade på displayen på min mobil.
Ett par sekunder senare kom ytterligare en.
Det började snöa. Först lite. Sedan ökade det.
Det var bland de mysigaste stunder jag upplevt i mitt liv och jag ville inte alls gå hem.
Jag bestämde mig för att ta en rejäl promenad i skogen, men efter att ha träffat tre personer på bara någon minut så förstod jag att det stora elljusspåret inte alls var vad jag var ute efter. Istället vek jag av och började strosa rakt in i skogen.
"Om man skulle ta och gå riktigt vilse här inne istället..."
Tanken slog ner som en blixt från klar himmel och verkade egendomligt självklar. Skogen är inte stor och dessutom inringad av motorväg och bostadsområden från alla håll. Ut kommer man alltid.
Sagt och gjort.
Jag började gå helt utan att tänka på vart och till slut ställde jag mig uppe på en sten, blickade ut över området och utbrast "Aye, we're good and lost now!".
Det tog mig en och en halv timma att ta mig igenom träsk, kärr och sumpmark (lite berg och skog också). Jag var svettig hungrig och trött och tyckte inte alls att ljudet från motorvägen, långt där borta, närmade sig det minsta.
Men jag ångrade mig inte.
Det var underligt roligt, faktiskt.
När jag till slut anade ett hus mellan tallarna och utbrast "Civilisation!" var jag helt slutkörd.
Jag stapplade ut ur skogen och ramlade in på en liten tomt med en ensam liten gunga. Huset mitt på tomten var rosa.
Jätterosa.
Jag hade aldrig sett det förut.
Brevid det Rosa huset fanns ett brunt, precis lika okänt hus.
Jag hade hittat civilisationen, men hade inte en aning om vart den var någonstans.
Efter att ha skuttat över staketet och spenderat 5 minuter med att leta efter något slags landmärke hittade jag en vägskylt.
Lilla Gräskärrsvägen.
Om man går raka vägen genom Kungsbackaskogen så är det där man hamnar. Jag kollade precis upp det på Hitta.se.
Man kan omöjligt gå en längre väg genom skogen, såvida man inte går i cirklar.
Vid det här laget var jag väldigt trött och väldigt hungrig och bestämde mig för att be om hjälp. Jag skickade iväg ett snabbt sms till Jimmy och bad honom kolla upp vart fasen jag var någonstans.
"Tyvärr, jag sitter och fikar ^^" fick jag till svar.
Jag ringde Patrik istället, men det visade sig att han jobbade, så han hade ingen Internet-tillgång.
"Du är nog borta i Kolla, någonstans..." var hans tips.
Jag hade inte mycket till val utan började att vandra och hittade till slut en vägskylt som visade vägen hem.
Det tog ungefär en timma att komma in till den riktiga civilisationen (Kungsbacka innerstad, med omnejd).
Fortfarande kan jag inte säga att jag ångrade det dock. Det var ganska underhållande att gå längs vägen och sjunga Luffarvisan så högt man kunde. Att jag dessutom hittade ett par övergivna hus och andra liknande mysigheter var ju givetvis ett plus.
När jag började närma mig Tingberget igen och kände att mitt stora varv var avslutat så ringde jag Martin och frågade om jag kunde komma hem till honom och stjäla lite mat och vila en stund, på vilket jag fick ett positivt svar.
Hemma hos Martin, Mor och Felix blev jag bjuden på pannkakor och sedan följde jag med Felix ut på stan och drack ett par öl.
Nu är jag hemma.
Mina ben gör ont.
Imorgon kommer de värka rejält, men det kommer det vara värt.
Jag har villat bort mig i skogen och druckit öl med min religiösa "styvfar".
Från normen avvikande.
söndag, februari 01, 2009
Sanningens Ögonblick
Saker Jag Tycker Om:
Edit. Nu är det dagen efter , och fler saker har poppat upp i mitt huvud.
- Att impulsköpa böcker i rea-lådan.
- Att utforska gränder och bakgator.
- Att luta mig tillbaks och filosofera under eftertexterna efter en riktigt bra film.
- När jag ritar något som jag blir nöjd med.
- Pauls Simons "You can call me Al", både låten och videon.
- Pepparkakor.
- Att fantisera om Zombier.
- Att sopa tillbaks sanden till sandlådan på jobbet.
- Klätterställningar.
- Att sova när jag vill sova.
- Kanelbullar.
- Att bli riktigt skitig och inte bry mig.
- Bläckpennor.
- Att åka natt-tåg.
- Listor.
Edit. Nu är det dagen efter , och fler saker har poppat upp i mitt huvud.
- Ost-och-gurk-mackor.
- Gruppfoton.
- Konstiga drömmar.
- Sättet de pratar på i gamla amerikanska filmer.
- Trollkarlar.
- John Harrysson.
onsdag, januari 28, 2009
I can ride my bike!
Hörde en låt häromdagen som jag föll för.
Flobots - Handlebars
Eftersom jag inte har någon musikkanal längre så har jag inte en aning om hur populär den är, eller om den ens visas på tv.
Den kanske tom är helt överspelad och jag är den enda som missat den, men det är en risk jag får ta =)
En extra present
Flobots - Handlebars
Eftersom jag inte har någon musikkanal längre så har jag inte en aning om hur populär den är, eller om den ens visas på tv.
Den kanske tom är helt överspelad och jag är den enda som missat den, men det är en risk jag får ta =)
En extra present
lördag, januari 24, 2009
Movie Madness
En bra sak med att inte lämna lägenheten på 4-5 dagar är att man får sett en del film. Hittills har jag avverkat nio stycken och jag har två till som ligger och väntar som kvällens underhållning.
Alla har dock inte varit lika bra och eftersom jag inte vill att mina kära vänner ska behöva plåga sig igenom dåliga filmer så kommer nu en lista med filmerna samt tillhörande betyg.
City Of Embers - 2/5
Dåligt manus. Dåligt skådespel. Dålig klippning. Intetsägande karaktärer. Fruktansvärt många plot holes. Helt okej effekter. Ingen bra film helt enkelt.
The Wackness - 4/5
Riktigt skön film om en marijuana-säljande high school-elev och hans psykolog, helt briljant spelad av Ben Kingsley. Utspelar sig i New York under 90-talet. Bra manus. Bra skådespel. Bra musik. Bra film.
Tom Yung Goon - 3/5
Egentligen en riktig skitfilm om en thailändsk lantis som får sin elefant stulen och måste åka in till storstan för att rädda den. Men eftersom det är folket bakom Ong Bak som gjort den och huvudrollen spelas av just Tony Jaa från samma film så är givetvis fightscenerna helt otroliga. Rekomenderar nästan att man spolar igenom filmen för att slippa allt annat dock, alternativt kollar upp fightscenerna på YouTube. Skitfilm med bra koreografi.
Hellboy 2 - 3/5
Betydligt bättre än första filmen. Underhållande action med en del komiska one liners. Guillermo del Toros förkärlek för mystisk folklore är uppenbar och i likhet med Pans Labyrint så använder han sig så ofta som möjligt av smink och animatronik istället för datoranimationer. En helt klart underhållande aventyrsfilm som dock inte riktigt lyckas fånga originalseriens mörkare undertoner.
Tropic Thunder - 3/5
Jag har lite svårt att förstå vad folk ser i den här filmen. Den är helt klart underhållande, men långt ifrån det komiska mästerverk folk försöker få den att framstå som. Både Robert Downey Jr och Tom Cruise gjorde ett par riktigt sköna rolltolkningar men att se Jack Black och Ben Stiller spela sina karaktärer på exakt samma sätt som alltid var bara tragiskt. En överlag väldigt tröttsam komedi som aldrig går över några gränser utan kör på säkra, inkörda spår.
Chaos - 1/5
Helt ointressant actionthriller med Jason Statham, Paul Walker och Welsey Snipes. Filmen gav mig helt ärligt ingenting. Möjligtvis ångest. Jag vill ha tillbaka mina 2 timmar.
Pineapple Express - 5/5
Helt klart den bästa filmen jag sett under veckans filmmarathon. Ett pricksäkert manus med ett helt lysande karaktärsgalleri. Både Seth Rogen och James Franco spelar sina roller otroligt bra och filmen blir bara roligare för varje minut. Jag ångrar djupt att jag väntat så länge med att se den men jag trodde, av någon anledning, inte alls att jag skulle gilla den. Hur som helst - se den.
Reign of Fire - 3/5
Ja, vad ska man säga? Ta en helt vanlig postapokalyptisk actionfilm. Släng in drakar. Voilà. Inte mycket mer att säga, och de flesta har säkert redan sett den ändå.
Hogfather - 2/5
En miniserie baserad på Terry Pratchetts bok med samma namn. Som vanligt så gör sig Pratchetts humor bäst i bokformat. Långtråkig och med halvtaskiga effekter. Läs boken istället.
Nu väntar alltså Eagle Eye och Forgetting Sarah Marshall på att ses och eftersom jag gillar både Seth Rogen och Shia LaBeouf så hoppas jag att kvällen ska bli underhållande.
(P.S. - Lät jag tillräckligt mycket som en filmkritiker nu? Jag försökte verkligen =)
Alla har dock inte varit lika bra och eftersom jag inte vill att mina kära vänner ska behöva plåga sig igenom dåliga filmer så kommer nu en lista med filmerna samt tillhörande betyg.
City Of Embers - 2/5
Dåligt manus. Dåligt skådespel. Dålig klippning. Intetsägande karaktärer. Fruktansvärt många plot holes. Helt okej effekter. Ingen bra film helt enkelt.
The Wackness - 4/5
Riktigt skön film om en marijuana-säljande high school-elev och hans psykolog, helt briljant spelad av Ben Kingsley. Utspelar sig i New York under 90-talet. Bra manus. Bra skådespel. Bra musik. Bra film.
Tom Yung Goon - 3/5
Egentligen en riktig skitfilm om en thailändsk lantis som får sin elefant stulen och måste åka in till storstan för att rädda den. Men eftersom det är folket bakom Ong Bak som gjort den och huvudrollen spelas av just Tony Jaa från samma film så är givetvis fightscenerna helt otroliga. Rekomenderar nästan att man spolar igenom filmen för att slippa allt annat dock, alternativt kollar upp fightscenerna på YouTube. Skitfilm med bra koreografi.
Hellboy 2 - 3/5
Betydligt bättre än första filmen. Underhållande action med en del komiska one liners. Guillermo del Toros förkärlek för mystisk folklore är uppenbar och i likhet med Pans Labyrint så använder han sig så ofta som möjligt av smink och animatronik istället för datoranimationer. En helt klart underhållande aventyrsfilm som dock inte riktigt lyckas fånga originalseriens mörkare undertoner.
Tropic Thunder - 3/5
Jag har lite svårt att förstå vad folk ser i den här filmen. Den är helt klart underhållande, men långt ifrån det komiska mästerverk folk försöker få den att framstå som. Både Robert Downey Jr och Tom Cruise gjorde ett par riktigt sköna rolltolkningar men att se Jack Black och Ben Stiller spela sina karaktärer på exakt samma sätt som alltid var bara tragiskt. En överlag väldigt tröttsam komedi som aldrig går över några gränser utan kör på säkra, inkörda spår.
Chaos - 1/5
Helt ointressant actionthriller med Jason Statham, Paul Walker och Welsey Snipes. Filmen gav mig helt ärligt ingenting. Möjligtvis ångest. Jag vill ha tillbaka mina 2 timmar.
Pineapple Express - 5/5
Helt klart den bästa filmen jag sett under veckans filmmarathon. Ett pricksäkert manus med ett helt lysande karaktärsgalleri. Både Seth Rogen och James Franco spelar sina roller otroligt bra och filmen blir bara roligare för varje minut. Jag ångrar djupt att jag väntat så länge med att se den men jag trodde, av någon anledning, inte alls att jag skulle gilla den. Hur som helst - se den.
Reign of Fire - 3/5
Ja, vad ska man säga? Ta en helt vanlig postapokalyptisk actionfilm. Släng in drakar. Voilà. Inte mycket mer att säga, och de flesta har säkert redan sett den ändå.
Hogfather - 2/5
En miniserie baserad på Terry Pratchetts bok med samma namn. Som vanligt så gör sig Pratchetts humor bäst i bokformat. Långtråkig och med halvtaskiga effekter. Läs boken istället.
Nu väntar alltså Eagle Eye och Forgetting Sarah Marshall på att ses och eftersom jag gillar både Seth Rogen och Shia LaBeouf så hoppas jag att kvällen ska bli underhållande.
(P.S. - Lät jag tillräckligt mycket som en filmkritiker nu? Jag försökte verkligen =)
onsdag, januari 21, 2009
Knock on wood
Fy fasen.. då sitter man alltså här med magsjuka åt alla möjliga håll. Men så går det när man utmanar ödet, antar jag...
Det är alltså på det viset att det går maginfluensa på båda de ställena jag jobbar på, och bara det får ju vissa människor att stanna hemma för att slippa potentiell smitta.
Men inte jag, inte. Jag har inte haft maginfluensa på många, många år och har aldrig fått det från jobbet.
Vilket jag givetvis var tvungen att skryta om häromdagen. Här har ni ett utdrag från en konversation som utspelade sig på min arbetsplats:
Katarina - "Åh fy! Bara jag hör ordet magsjuka så mår jag illa. Jag blir alltid jättesjuk och spenderar hela dygn inne på toaletten."
Stefan - "Äsch... själv har jag aldrig smittats av magsjukan från jobbet. Det är bara att ge sig fan på att man inte ska bli sjuk.
Ett barns Mor - "Säg inte så, då kommer du ju bara få det! Ta i trä nu!"
Stefan - "Bara för det så tänker jag låta bli av ren princip!"
Jag är inte skrockfull, men ibland så börjar man ju undra...
Det är alltså på det viset att det går maginfluensa på båda de ställena jag jobbar på, och bara det får ju vissa människor att stanna hemma för att slippa potentiell smitta.
Men inte jag, inte. Jag har inte haft maginfluensa på många, många år och har aldrig fått det från jobbet.
Vilket jag givetvis var tvungen att skryta om häromdagen. Här har ni ett utdrag från en konversation som utspelade sig på min arbetsplats:
Katarina - "Åh fy! Bara jag hör ordet magsjuka så mår jag illa. Jag blir alltid jättesjuk och spenderar hela dygn inne på toaletten."
Stefan - "Äsch... själv har jag aldrig smittats av magsjukan från jobbet. Det är bara att ge sig fan på att man inte ska bli sjuk.
Ett barns Mor - "Säg inte så, då kommer du ju bara få det! Ta i trä nu!"
Stefan - "Bara för det så tänker jag låta bli av ren princip!"
Jag är inte skrockfull, men ibland så börjar man ju undra...
måndag, januari 19, 2009
Trollkarlens Röda Blomma
Jag har ett flertal gånger talat illa om Bamse-serien och Rune Andréassons illa dolda vänstervridna propaganda och många gånger har också äventyret med Eragord kommit på tal. Tyvärr är det inte så många som läst det, så nu slänger jag upp en länk.
Skalman och Trollkarlens Röda Blomma
Ett av de mer underhållande Bamse-äventyren. Speciellt roligt blir det när man läser skurkarnas namn baklänges.
Skalman och Trollkarlens Röda Blomma
Ett av de mer underhållande Bamse-äventyren. Speciellt roligt blir det när man läser skurkarnas namn baklänges.
onsdag, januari 14, 2009
måndag, januari 12, 2009
En riktig dunder-fight!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
